Lika men ändå så olika

I har precis kommit hem efter en semstervecka i muslimskt badparadis. Hon lämnade då II kvar alldeles allena. Med tanke på hur det brukar vara är nog II rätt nöjd och lättad av denna paus.

Jag måste säga att jag har haft det oförskämt bra, jag har gjort allt som bör göras på en liknande resa: jag har bränt min rygg till blåsor, jag har ätit mat mer liknande roadkill än någonting annat, jag har blivit blivit bortrövad av inhemsk man.

Denna intressanta händelse startade med att jag gick ut för att snorkla själv. BIG mistake, HUGE!
Jag låg i godan ro och guppade omkring och tittade på fiskar när en man tog tag i mig och drog mig ut till havs! Att han var en aning (hm..) bättre på att simma än jag märktes rätt fort. Att han dessutom hade simfötter och inte jag, gjorde ju inte saken bättre för mig heller... Han försökte sedan få mig att sitta i hans knä ute på revet och passade på att ta lite. Jag kom undan med skrapsår på benen och skärsår under fötterna från de vassa korallerna när jag kämpade mig loss.
När jag kom tillbaka till stranden och berättade om mitt äventyr var sonens kommentar: Mamma, blev han kääär i dej? Ja, det måste ju vara så kärlek vid första ögonkastet är????
Vår manlige medresenär frågade om det kanske var självaste Poseidon med sin tre-udd som hade försökt få mig med, men tyvärr hade han ingen likhet med någon grekisk gud. Då hade det ju bara varit trevligt?! 
Resten av veckan var jag noga med att ha med mig manlig medresenär eller make med mig ut på snorkling. Tack och lov hade jag ju vaccinerat mig med Twinrix!!! hehe



Allt som allt var det en fantastisk resa och nu är jag tillbaka igen i Sverige, allt är tillbaka till det vanliga. Mitt svedda skinn flagnar och är snart ett minne blott tillsammans med känslan av 35gradig värme och smaken av all-inclusive vinet.

//I