Lika men ändå så olika

Häromdagen var jag ensam hemma. Med ensam hemma menar jag naturligtvis att jag var hemma med en styck son och en styck dotter. Make nr 1 var utomsocknes och därav avsaknaden av densamme.

Jag orkade ite laga mat riktigt men hittade ett paket köttfärssås i frysen. Det skulle räcka till fyra personer plus, men äh, tre eller fyra? Jag började koka spagetti och värma köttfärsåsen när sonen deklarerar att han äter hos kompis. Ja okej, jag och dotter får dela på fyraportionsköttfärssåsen tänkte jag. Jag dukar fram och säger till dotter att komma och sätta sig för nu är maten klar. Nää jag vill inte äta mat jag är inte hungrig säger dotter.

Hm. Jag fixar ju mat för deras skull, var det bara jag hade jag ätit typ en tallrik fil och en macka på sin höjd, men då sitter jag alltså där med fyra portioner spagetti och köttfärssås.

Onödigt.

Nån som vill ha lite?
//I

Det känns som att alla människor runt omkring mig ska ha eller precis fått barn.

En vän kom hem från bb för tre fyra veckor sedan med sin dotter.
En bekant ska ha vilken dag som helst.
Min enda kusin är planerad till om tre veckor men blir antagligen igångsatt i morgon.
Jag känner typ tre som ska ha precis efter sommaren.
Två av mina bästa vänner ska ha i oktober.
II ska ha i november.

Helt sjukt.
Vart jag än vänder mig växer magar och bröst framför mina ögon och alla går omkring med underfundiga leenden på det hemliga och privata som händer i deras kroppar.

Själv sitter jag här och känner mig så använd.
Slapp ut-tänjd mage.
Slappa ut-ammade bröst.

Fan vad sexig jag är.

Ska gå och göra lite situps nu.
//I

Som ni har läst här är alltså II gravid.
Jättekul.
Å det menar jag också.
Vi sitter i samma rum på jobbet.
Hon har blivit förskräckligt STINGSLIG. Snäser och har sig.  Absolut inte hela tiden, men förändringen mot innan är radikal.

Igår fick jag också nöjet att i första hand bevittna hennes hunger!!

Jag kom in efter lunch vid ett tiden och då satt hon och åt choklad (jag är SÅÅÅ hungrig!)

- Okej, sa jag, åt du ingen lunch??
- Joooo (med munnen full av choklad) jag åt friterad kyckling med ris och sweet chilisås för tjugo minuter sen.

Efter ungefär en timme efter det att chokladen var uppäten börjar hon irra omkring här och rotar i sina lådor och suckar.

Till slut utbrister hon:
- Nä, jag måste fan gå ner till affären och köpa någonting att äta!!
- Ojdå, sa jag, men jag har bröd och mjukost här, vill du ha?
Jag hade knappt fått upp brödet innan hon sliter det från mina händer och sätter av mot kylskåpet.

Ytterligare en kvart senare:
- Nä, jag måste fan se om vi har nån potatis skalare eller någonting här, jag tror att jag har en morot i kylskåpet!!
Sätter av igen.

Jag är rädd.

Kan gravida falla in i kannibalism?!?!?!

//I

Jag såg ett inslag på nyheterna för någon dag sedan, men det har dröjt sig kvar i mitt minne.
Arvid och Ingar Andersson har levt ihop i 63 år. Ingar har blivit lite krasslig och har då flyttat till särkilt boende eftersom hon behöver daglig hjälp och vård.
Arvid får inte flytta med, eftersom han ser för bra och hör för bra och han borde kunna klara sig med hemhjälp.
Arvid 90 år säger med tårar i ögonen och grötig röst att de har levt ihop så länge, varför kan de inte få tillbringa de sista åren tillsammans också, det lär ju inte bli så många.....

Sådant här gör mig så ledsen. Hur kan man säga att enligt lagen så får vi bara ge platser till de som behöver vård?? I sådana fall är det ju fel på hur dessa ställen ser ut. Varför ska de äldre som faktiskt har sin livspartner kvar i livet skiljas åt från denna?

Är det något mål man har att se till att alla äldre ska vara ensamma, vare sig de har sin man/fru/partner kvar eller inte??

Läskigt.

Inv Twin II är populär hemma hos mig.
Min dotter är tempramentfull och har kort stubin. Men trots alla vredesutbrott och trots är hon rätt söt ändå.

För någon vecka sen var jag, II, Make I, Son och Dotter tillsammans och åt middag på McDonalds. Make I och Dotter åkte tillsammans hem och jag och en styck son skjutsade II till Sambo´s föräldrar. När jag och son kom hem (utan II) blev dotter helt förtvivlad över att II inte var med oss.

Dotter: Eee hon??
Jag: hon har åkt hem.
Dotter (gråtandes med tårarna rinnande över kinderna): Lill haaaaaaa henne.

I går var hon lite kinkig och ville inte följa med in när jag hade hämtat dem från dagis utan stannade vid bilen, jag lade in alla jackor, väskor, posten och dagens skörd av teckningar. Sedan gick jag för att hämta henne.
Hon står och tittar mot grannens bil.

Dotter (pekar) : Titta!! Däj äj xxxx (II) biiiil!!!!
Jag (road): Jaså, är det?
Dotter: Aaaaaaa (Sedan, med gråt i rösten): Men hon haj åkt HÄÄÄÄÄÄMMMMMMMM!!
Jag: Nämen, har hon åkt hem?
Dotter (ledsen röst): Aaaaaaa. Lill haaaa henne!!!!

Ja, då var det alltså bekräftat.
Inverted Twin II är en SAK.
Någonting som man bara HAR.
Att leka med.
Som en Tamagotchi.
Ja, så måste det ju vara.
Och sen får vi snart en Tamagotchi-bebis att leka med också.
På köpet. Två i en.
Vilken bonus!