Lika men ändå så olika

Följande konversation ägde precis rum mellan mig och dotter, 2½ år.

Dotter: Pappa e i Nojjandej
I: Pappa är i Norrland ja. Vad gör pappa där?
Dotter: simmaj
I: Simmar han???
Dotter: aaaaa
I: Men vad roligt för honom, jag vill också simma.
Dotter: (skakandes sorgset på huvudet) Men du KAN inte simma.
I: Va? Kan jag inte??
Dotter: Nää du kan inte. (sen överlyckligt): men NÄSTA  gång. DÅ kan du!!

Jaha?!?!?

Jag har ingen aning om vad vi precis kom överrens om.