Lika men ändå så olika

Inv Twin II är populär hemma hos mig.
Min dotter är tempramentfull och har kort stubin. Men trots alla vredesutbrott och trots är hon rätt söt ändå.

För någon vecka sen var jag, II, Make I, Son och Dotter tillsammans och åt middag på McDonalds. Make I och Dotter åkte tillsammans hem och jag och en styck son skjutsade II till Sambo´s föräldrar. När jag och son kom hem (utan II) blev dotter helt förtvivlad över att II inte var med oss.

Dotter: Eee hon??
Jag: hon har åkt hem.
Dotter (gråtandes med tårarna rinnande över kinderna): Lill haaaaaaa henne.

I går var hon lite kinkig och ville inte följa med in när jag hade hämtat dem från dagis utan stannade vid bilen, jag lade in alla jackor, väskor, posten och dagens skörd av teckningar. Sedan gick jag för att hämta henne.
Hon står och tittar mot grannens bil.

Dotter (pekar) : Titta!! Däj äj xxxx (II) biiiil!!!!
Jag (road): Jaså, är det?
Dotter: Aaaaaaa (Sedan, med gråt i rösten): Men hon haj åkt HÄÄÄÄÄÄMMMMMMMM!!
Jag: Nämen, har hon åkt hem?
Dotter (ledsen röst): Aaaaaaa. Lill haaaa henne!!!!

Ja, då var det alltså bekräftat.
Inverted Twin II är en SAK.
Någonting som man bara HAR.
Att leka med.
Som en Tamagotchi.
Ja, så måste det ju vara.
Och sen får vi snart en Tamagotchi-bebis att leka med också.
På köpet. Två i en.
Vilken bonus!