Lika men ändå så olika

I går åkte jag fram och tillbaka till Sandviken för ett möte med två arbetskollegor. På väg hem blev en av dem lite trött och somnade, jag satt i baksätet bakom honom som (tur är) satt i passagerarsätet fram. Jag nämner inga namn, men det börjar på A.  ;)
Det var en liten sportbil och han satt mer eller mindre i mitt knä.
Varje gång bilen bromsade in lite for hans huvud fram. När vi svängde åt höger svajade det till vänster. När vi svände åt vänster svajade det till höger.
Jag fick nästan en tvångstanke att jag måste greppa tag i hans huvud och hålla det stilla, jag såg whiplashskadan komma som ett brev på posten om vi bromsar eller svänger bara en gång till.
Jag funderade på om det är bättre om jag håller hans huvud på pannan tryckt mot nackstödet, eller om jag skulle hålla det med båda händerna som ett skruvstäd bara. Vilket av alternativen hade väckt honom minst?
Han kanske hade tyckt att det var konstigt?
Han kanske tyckte det var skönt att sträcka ut nacken lite?
Jag vågade inte.

En sak som jag undrar över är varför det i baksätet hörs så himla dåligt vad de i framsätet säger? Ljudet studsar ju bara framåt. Mot vindrutan.
Kan inte någon uppfinna någon slags ljudstudsare bakåt istället. Så att man även i baksätet kan vara med i bilkonversationen??

Walkie Talkie?

//I