Lika men ändå så olika

Alltså jag avskyr verkligen fotboll...
Speciellt när det går ILLA för Sverige. Just nu är det 10 minuter kvar på matchen mot Ryssland och det står 2-0 till Ryssland.

Jag går igenom ett par faser i en sådan här match där Sverige ligger under.
Innan målen så är jag positiv.
Hejar och tjoar, men är inte så engagerad igentligen.
Sen gör motståndaren mål.
Jag blir förbannad.
Börjar ropa okvädesord till dem.
Blir ENGAGERAD.
Jag hoppar upp och ner i soffan och VILL ju att sverige ska göra mål.
Tror att jag med tankeverksamhet kan hjälpa till.
Sen gör motståndarna ännu ett mål.
2-0....
Luften går ur mig.
Jag går och packar inför midsommar.
Låtsas att jag inte hör TVn.
Fast visst bryr jag mig ändå.
Om jag inte tittar, så kanske det går bättre för svenskarna då?
Ja det är klart att jag inser att ingenting som jag gör här hemma i soffan har någon mening.
Men ändå...

Men va faaan. Vad är det här?? Jag är ju inte intresserad av fotboll?!
 
Suck jag har blivit smittad.
Av em-feber.
Synd att det kommer när Sverige åker ut...

Ibland känns det som att det enda jag gör är att stressa omkring.
Stressa på jobbet.
Stressa hem för att stressa vidare med barnen.
Säga nej nej nej nej.
Stressstäda.
Inse att när jag städat ett rum klart har barnen redan stökat till det igen.
Är det meningen att det ska vara så här?

Men ibland...
När jag idag på eftermiddagen gick upp för att väcka en st dotter eftersom vi skulle åka och hämta en st son hos kompis så lade jag mig bredvid henne.
Klappade henne lite över håret.
Hon var svettig så håret hade lockat sig.
Jag kröp nära nära.
Kände hennes små andetag.
Drog in hennes doft.
Hon luktar varmt.
Jord.
Sommar.
Sömn.
Hennes små armar smyger sömningt runt min hals och vi ligger och tittar på varandra och fnissar lite och gör tokiga miner. 

Kan det bli mer underbart?

//I

Ja ikväll är Make I i Kalmar och jobbar.
Han hälsade då också på min kusin med nyfödd lillbäbis.
Rapporten löd: så söt, han har fått din morfars stora öronsnibbar.
Det kanske bara är jag, men jag tyckte att kombinationen söt bebis och min morfars öronsnibbar inte riktigt lirade.
Jamen tänk dig.
Liten liten bebis, bara en vecka gammal. Med en 80årig gubbes öronsnibbar.
Han måste se märklig ut.

Men det är klart han är söt.
Allas barn är ju faktiskt just de sötaste i heela världen. Otroligt men sant.

Hur som helst så slapp jag titta på fotboll och göra folk irriterade på mig.

Fast.
Jag satte faktiskt över bara för att se liiite.
Jag lyckades se Schweitz's mål i matchen mot Turkiet.
Cheeezes vad det REGNAR
Bollen STANNAR i en vattenpöl framför mål.
Vattnet bara stänker och skvalar runt spelarna.
Det är nästan så att man förväntar sig att domarna ska ta fram en kajak var och börja ro.
Och att spelarnas mammor ska komma ut med regnställ och gummistövlar...

Men det ser lite coolt ut när de i repriserna visar i slow motion när de blir fällda (slänger sig) och bara vattenplanar över halva planen med en kaskad av vatten omkring sig....

Äsch, nu säger de att regnet avtar och det ljusnar.
Jag sätter över.
//I

Ja OKEJ DÅ!
Igår var det faktiskt kul att titta på fotbollen.
Det gick ju bra för Sverige!!
Jippie!!!!!!!!!

I början av matchen innan jag kom in i det ordentligt upptäckte jag att jag fortsatte lite på gårdagens tema med dumma kommentarer.

Fast jag tänkte inte på det.
Inte förrän Make I (som läst II's kommentar nedan) utbrast: Nä, nu fan messar jag II och säger till henne att hon får tamejtusan underhålla dig lite här!

Jaha
oj
förlåt

Men som sagt.
När Sverige spelar och det går bra är det ju riktigt kul!!
Heja heja heja!!!

Om ni läste gårdagens inlägg vet ni ju att jag och Make I har en del skilda meningar gällande fotbolls EM.
Jag är rätt uttråkad.
Och istället då för att göra något annat har jag ikväll börjat med en ny taktik.
I går försökte jag låtsas som att jag inte fanns i mina försök att slippa diskutera matchen (som jag ändå inte är insatt i).
I kväll har jag gått den andra  vägen.
Kommenterar ALLT.
Frågar UR-dumma frågor.

Spelar PEPE nu?? (det enda namnet jag kom ihåg från tidigare matcher)
Nån blir fälld: Nämen!!! Får man GÖRA så? Blev han LESSEN nu?
När de kastar sig: Men vad gör han NU då? Ska man ligga ner sådär?
Vid inkast: Men vad ÄR det här, inte är det väl HANDBOLL?? HÄÄÄÄNDS!!!!!
När de missar målet: Alltså jag trodde man skulle ha in bollen i målet?
När de springer med bollen och passar: ooooooooooHEJ! ooooooooooooHEJ!

Make I skrattar lite snällt de första gångerna, sen ignorerar han mig.

Slutsatsen av detta blir att det var roligare på det här sättet, men jag får ändå inte mer uppmärksamhet.

Hm.
Vad ska morgondagens taktik bli?
//I

Jaha då har alltså fotbolls-EM börjat.
Wo-fucking-ho.
Ja okej, det är lite kul att titta när Sverige spelar och om det går bra för dem, men annars kan det vara för min del.
Men vi är ju fler i familjen och vi har visst alla inte riktigt samma uppfattning.

Jag uptäcker att vissa saker som förut endast (?) var ämnat för mig nu skiftas över till TVn.
Utrop som MMMM!!! OOOOOO!! JÄÄÄÄ!!!!!!!! riktas inte åt mitt håll, utan mot TVn där det springer tjugotvå svettiga män fram och tillbaka i färggranna kläder efter en liten boll.

Vår kommunikation därhemma när det är fotboll på TV har förändrats en aning också.
Jag ligger och halvslumrar i soffan.
Make I beklagar sig över att de (spelarna) backar hem eller nåt.
Jag hummar lite bara eftersom jag verkligen inte har någonting att tillföra i detta samtal.
Make I kommenterar spelarnas namn.
Jag låtsas som att jag inte hör eftersom jag inte vet vad de heter.

Make I: Ooooooooooooh!! RIBBAAA!!!!!!!!!!!
I: (förväntansfull) VA? Haru??
Make I: Hehe, jaså du ÄR vaken?!?!

Sen fortsätter det som innan.
Make I: uu va de kämpar nu!
I: hmm
Make I: OO! AJAJAJ!!!!!
I: ---
Make I: Nää FAN va synd.
I: mmhmm

Ja om tre, fyra  veckor får jag kanske lite uppmärksamhet igen?
//I

Följande konversation ägde precis rum mellan mig och dotter, 2½ år.

Dotter: Pappa e i Nojjandej
I: Pappa är i Norrland ja. Vad gör pappa där?
Dotter: simmaj
I: Simmar han???
Dotter: aaaaa
I: Men vad roligt för honom, jag vill också simma.
Dotter: (skakandes sorgset på huvudet) Men du KAN inte simma.
I: Va? Kan jag inte??
Dotter: Nää du kan inte. (sen överlyckligt): men NÄSTA  gång. DÅ kan du!!

Jaha?!?!?

Jag har ingen aning om vad vi precis kom överrens om.